Min resa mot ett nytt liv har börjat.

Jag är beviljad Gastric Bypass sen 28 april och nu är det dax!!
Det är detta som har figurerat lite hemligt då och då här på bloggen.

Resan började egentligen redan i slutet på januari när jag tog
mod till mig och ringde till hälsocentralen för en remiss.
Det var ett oerhört jobbigt besök rent psykiskt, sitta där och förklara att
jag är tjock och insett att jag behöver "hjälp till självhjälp".
Efter lite prat med läkare så fick jag min remiss.
Jag var påväg!

I mitten av april fick jag kallelse till ett besök hos kirurgen Ulrika Kirke.
Jag var supernervös innan men detta besök var superbra!
Ulrika var suverän. Vi pratade lite och sen sa hon att absolut,
jag var en kanonkandidat! Ville jag operera mig ansåg hon att det var ett mycket bra val.
Jag skulle på ett gruppmöte först och sen ringa och sätta upp mig på väntelistan.
Jag fick min biljett!!

10 juni var det gruppträff och måndagen 14 juni ringde jag och anmälde mig på väntelistan!

I måndags ringde operationskoordinatorn och sa att det är min tur nu!! =)

Innan operationen ska jag äta pulversoppa i tre veckor och jag började i onsdags...
Det är tufft, både psykiskt och fysiskt. Mest psykiskt.
Retar mig på allt möjligt, humöret är urkasst...
Jag har ett mål och det är det som ger mig energi!

Varför väljer jag då att göra detta?
Jo, jag ligger i riskzoonen för alla möjliga sjukdomar.
Det som skrämmer mig mest är våra hjärtbesvär i familjen.

Min morbror hade sin hjärtinfarkt (eller attack) innan han fyllde 40 år...

Oddsen är emot mig och visst kan jag gå ner i vikt själv men jag klarar inte av att hålla den... 

Jag är trött på att inte komma i ett par täckbyxor.

Har fått mycket positiv respons och det gläder mig samtidigt som den negativa

responsen gör ont...

Jag behöver inte förklara och försvara, det är min kropp och min hälsa.

Susade ner för berget samtidigt som jag ringde min kära granne Veronica som ställde upp med omedelbar assistans (TACK), Thommy hade nämligen bilen i Svensta och mobilen avstängd... Hon hämtade upp mig på jobbet och hjälpte mig med Elli in i bilen. Hon hade en handduk virad om handen och vi beslutade snabbt att åka in på jobbet så sköterskorna fick ta en snabbtitt på fingret.

Väl där så togs handduken bort och det var ingen vacker syn... Fingertoppen och nageln var helt borta (avklämd) på vänster ringfinger och sköterskorna bestämde att vi beställer ambulans. Skulle ha fått låna bil men just då kändes det som vad som helst hade kunnat hända på väg in till stan. Man vet ju inte när hon skulle börja få ont och så vidare. Sköterskorna var snälla och la om fingret provisoriskt i väntan på skjutsen! Inte ett knyst sa Elli under heeeela tiden!

När ambulansen kom brast de ut i skratt, de trodde att de skulle hämta en 102:åring... De trodde att det var födelseår 1908 istället för 2008 i och med att det var på ett servicehus som patienten skulle hämtas... =)

Elli fick en "Ambus" i ambulansen och charmade personalen!

Väl på akuten fick vi komma in på ett rum och fem minuter senare kom en jättegullig ortopedläkare som tittade på fingret och skickade oss ner på röntgen. Där var första gången Elli grinade och då hade hon redan visat fingret för läkaren och en sköterska tidigare... Röntgen var gjort på tre minuter och sen började väntan. Två läkare (bla ortopedläkaren) kom in och konstaterade att benet inte var skadat så de la om en klar bedövningsvätska på fingret och sen fick vi vänta igen... Elli grät när de la på kompressen med bedövning men sen var det bra. Detta skulle sitta en timme för bra effekt och sen skulle det bara läggas om innan vi skulle få åka hem.Elli hade ätit lunch på dagis 11:30 och missat mellis 14:30 så jag frågade om hon kunde få mat nere på akuten och det fick hon!! 19:40 kom två stora pannkakor med hallonsylt och ett glas mjölk som hon slukade och sen var det full fart på ungen!

20:30 kom de och la om fingret med mepitel (som INTE skulle användas enl. läkaren eftersom det finns viss risk att det växer fast på barn som har snabbt läkkött med det sket de i när jag påpekade detta...), solvalinekompress och en bit tejp. De drog en fingertuta över och jag påpekade att det skulle sitta i tre (!) dagar så då snorkade hon och drog på en liten tejp över... Enl. läkaren skulle det göras ett ordentligt bandage av hela handen samt upp till armbågen pga infektionsrisken och att hon är så liten. Jag suckade och tänkte att jag får fixa det hemma istället, uska som man är! =) Snorkfröken hälsade att vi skulle få gå hem och så gick hon. Jag började plocka undan leksakerna som Elli dragit fram och då stack snorkfröken in huvudet och meddelade att läkaren ville titta in en snabbis innan vi fick gå.

Tio minuter senare kom läkaren och fick ett smärre utbrott på den så kallade omläggningen. Jag meddelade också att det låg mepitel underst och jag trodde den lilla kvinnan skulle gå upp i atomer. Det blev bakläxa men jag bad att omläggningen skulle få sitta och att de bara skulle dra över tubgas och det gick bra. Elli var otröstlig när de skulle lägga om innan men det var nog för att hennes arm var fasthållen. =) Ett ytterligare besök av snorkfröken och vi kunde åka hem igen! Jag som kallt räknat med att få stanna över natten... Tur att man har vänner som Ellinor Haraldsson och hennes siss Erkki! =) De tog våran Cheva och hämtade upp oss i stan! TACK BRUDAR! Vi hann även med en tur till Gyllene Måsen eftersom jag inte ätit sen 10-tiden på fm...

Vi var hemma strax efter 23 efter en låååång dag och en bit finger mindre...

Igår morse fick jag börja dagen med att ringa TryggHansa och anmäla skadan både för våran försäkrings skull och kommunens. Tur att man har samma bolag, blir smidigare så!

Ringde även dagis och meddelade att vi var hemma och att de hade gjort alldeles rätt med att skölja fingret och linda in det. Överdelen på leksaksvagnen är borta meddelade dem och skadeanmälan är skickad till kommunen.

Den gulliga läkaren ringde och meddelade igår morse att de diskuterat Elli och ville att hon skulle äta penicillin i sju dagar så Thommy fick ta ut det i Svensta.

Idag kom hela dagisgänget och lämnade teckningar och ett paket till Elli (en mjukiskatt) som blev jätteglad enl. Thommy, jag jobbade men såg när barnen gick förbi jobbet med Ellis vagn och dagisväska! =)

Man kan inte tro att Elli har en så otäck skada under bandaget som hon verkligen har... Hon är högt och lågt, hoppar och studsar, härjar och busar. Hon är med andra ord som vanligt fast hon nästan bara använder en hand... =) Gofisen min!

Imorgon ska vi till Svenstavik för att lägga om fingret och jag gruvar mig rätt ordentligt... Jag hoppas att mepitelen inte sitter fast, att det har börjat läka skapligt och att hon inte har ont när de grejar... Jag säger som Elli: Huvva! =)